
Tjena, BratBack här igen och gör ett gästspel…
Jag körde min vanliga måndagsförmiddagsrutin, gå till arbetsförmedlingen och häckla bidragsfuskare! Jag har en kursare som är fattig (hans pappa är typ mellanchef på Skandia eller nåt annat skit) så han får en slant för att göra skoljobb åt mig när jag vill ägna mig åt sånt jag tycker är viktigt.
Åter till mitt schtekande! Först kanske ni undrar varför nån som jag ens skulle bemöda sig med att kliva upp före lunch en måndag? Jo, för att om du är värdelös… jag menar, arbetslös, så när måste det kännas värst? Är man born and raised knegare så börjar ritualen säkert redan på söndagskvällen med lite nojja inför all skit som de säkert tror är viktigt att de får gjort nästa vecka. När måndagen kommer är det snorande ungar som ska iväg, Audin (eller vad nu fattiga människor kör) startar inte och konflikten med lilla frugan sen bleckan i lördags är fortfarande inte löst och så blir knegarn sen och chefen blir arg och… ja, ni kanske förstår ungefär hur jag tänker. Nån fattig kan ju skriva i kommentarsfältet och komplettera eller nåt. Poängen med att häckla värde… arbetslösa på måndagsmornar är då alltså att hela denna ritual med snor och annat äckel uteblir och för dem måste det kännas tomt och konstigt och fel, som när nån av pappas affärsbekantas nya fruar tar fel bestick till fel rätt – pinsamt! Alltså är de värdelösa (jag orkar inte ens försöka längre) extra sårbara på måndagsmornar och då är det dags för mig att glida in i gräddfilen och lägga i schtek-växeln!
Jag har två polare som pluggade innan de kom på en bra idé, sålde den, fick några millar och jag lärde känna dem. De är liksom i det fattigaste laget (de måste jobba!) men vi satt och borstade och de hade kommit på en skön grej: När de var teknologstudenter (inte särskilt schtek men vafan deras pappor är fattiga, typ vahettere medelklass) så skrev de mycket tentor, typ skittidigt på lördagsmornar. Inte OK. Så nu tänkte de vänta till nästa vår-tentasäsong när solen skiner och livet är glassigt. Då tänkte de parkera sig på gräsmattan i solstolar, korka upp till en skön champagnefrukost under parasoll i shorts och tischor, allt med trycket “Jobbar” på. Hyfsat schtek, förutom att de tänkte skylta med att de jobbar. Jag tänkte i alla fall ta det ett steg längre, så jag har så ofta jag orkat (ju mer pengar man har desto mer sover man länge på morgonen) klivit upp, tagit på mig min knegare-tycker-det-ser-dyrt-ut-stass (typ Lacoste, Hugo Boss, Versace) med schtekartryck, typ “Jävligt rik”, “Vill inte jobba – behöver inte jobba”, “Ni säger a-kassa, jag säger ‘ni är kassa!’” och min personliga favorit “Mina offshore-konton ser ni inte ett öre av.” Jag får min favvofåtölj inburen, en schysst latte och senaste DI och Connoisseur och så sitter jag där hela förrmidagen, schteker och häcklar de värdelösa. Är nån extra sjavig så kan jag ropa typ “Får du ingen a-kassa får du väl fråga pappa?”, “Second hand clothes are for second hand people!”, “A-laget rekryterar visst” och annat sånt. Det känns aldrig så bra att vara rik som när man ser hur fattiga andra är. Gott så.
//BratBack
PS. Ni kanske undrar varför jag inte blir utkastad? Första gången fick jag lite problem men efter ett möte, en med bjudning till vårt plejs i troppan och en summa som motsvarar lillasysters veckopeng så är det ur världen. DS.
PPS. Lite trött nu ändå av att gå upp tidigt men jag har hört att en annan kursares föräldrar är sossar (mamma har sagt åt mig att jag inte får säga s-ordet men även jag måste få göra revolt!) så hon behöver säkert också en slant. Nästa måndag får hon häckla de värdelösa, jag får ännu mer schtekig förmiddag i sängen… Underbart. DDS.